Höstens nya dokumentärserie ”Slaget om skogen fortsätter” är en uppföljning på den uppmärksammade SVT-produktionen som avslöjade en rad oegentligheter inom det svenska skogsbruket för strax över ett år sedan. Det var nog få personer som då visste hur illa det var. Men det är klart, kan man förvänta sig att människor som lever långt ifrån de stora skogarna, utan koppling till en av Sveriges viktigaste näringar och exportvara, ska kunna se skillnad på en gammelskog och en granplantage? För skog har vi ju. Frågan är bara, vad är det för skog egentligen?
Jag vill inleda denna text med att säga att jag inte är en expert på området skogsbruk. Men som hantverkare och timmerman arbetar jag med trä hela dagarna och ser därför hur det nuvarande systemet påverkar urvalet av det material jag köper in till mina projekt. Det är många gånger anmärkningsvärt dålig kvalitet numera. Och när man i bygghandeln hittar material med bra virkeskvalitet så blir glädjen kortlivad. Vart kommer det här fina trädet ifrån? Är det en av våra sista gammelskogar jag ska använda till en timmerlagning nu? Där och då är det enkelt att känna sig kluven. För å ena sidan är ju långsamväxande virke från norra Sverige, så som norrländsk gran, precis det man önskar att bygga in i ett hus som vi vill ska stå länge. Men å andra sidan bidrar jag troligen till att öka efterfrågan på just det här fina virket, genom att köpa det. Vilket i sin tur ökar trycket på att hugga den gamla skogen som vi nu har så lite kvar av. Det tycker jag känns sorgligt och jobbigt. Men jag vill ju heller inte bygga in ett dåligt material i det hus jag arbetar på. Det är ett dilemma.
Det kommer dröja hundra år innan de träd vi planterar idag kommer att ha en chans att stå där lika resliga, kraftiga och fina som de som vi allra helst vill använda i produktion i dagens byggande. Det är en svindlande tanke. Då är många av oss redan borta och en ny generation står på tur för att bygga ny altan eller sommarstuga. Det tar alltså hundra år innan cirkeln är sluten, att man har lyckats återskapa de skyddsvärda naturskogarna. Har de mot förmodan lyckats stå kvar så länge är det troligen många som står på kö för att hugga ner träden även då.
Det kommer att krävas flera generationer av regleringar och åtstramningar för att styra marknaden i en mer hållbar riktning. Miljöorganisationerna hävdar att man behöver skydda mellan 30-50% av de svenska skogarna om vi ska lyckas uppnå någon form av hållbarhet, både vad gäller de påstådda klimatmålen, men även målen kring biologisk mångfald. För tjugo år sedan bestod tio procent av den skogsyta vi har i Sverige av gammelskog. Idag ligger vi på fem procent. Det är ärligt talat en skandal. Att vi inte lyckats skydda mer är under all kritik och visar tydligt hur kortsiktiga vi är i vår svenska skogsbrukspolitik.
Skulle vi försöka vända utvecklingen här och nu har vi en stor utmaning framför oss. Vi måste avsätta landyta, kanske 20-30 % av den vi idag använder inom skogsbruket. Kanske till och med 50 %, om man ska nå de mål som forskarna anser vara nödvändiga. Men vem kan tänka sig att offra sin skog för miljöns skull? Många privatpersoner ser trots allt sin skog som en försäkring inför ålderns höst, eller som ett arv för barn och barnbarn, för att trygga deras ekonomiska framtid. När man sedan är i behov av sitt kapital så avverkar man skogen helt enkelt. Det hade blivit politiskt kaos om man hade börjat tvinga av vanligt folk deras tillgångar. Så det enda rimliga är förstås att det är statens skog som behöver lämnas ifred och växa sig gammal. Men skulle vi driva igenom en sådan reform kanske vi bara skulle kunna bruka mellan 50-70 % av våra skogar. Går det verkligen att minska vår produktion så mycket?
Svaret är troligen nej, med tanke på hur vi använder träråvara idag. Då krävs en ännu större omställning.
För trots att vi borde använda mindre mängd trä, i och med de forskningsresultat som vi nu ser, så går trenden i motsatt riktning. Trä är en av Sveriges viktigaste exportvara, vilket används såväl i världens bostadsbyggande som till en mängd andra varor som finns på marknaden. Man pratar till exempel om biodiesel, som är ett fossilfritt bränsle tillverkat bland annat av tallolja. Och det låter ju bra att vi vill fasa ut fossila bränslen, men det säger ju sig självt att vi inte kan använda den värdefulla skogen till ännu fler syften. Den räcker helt enkelt inte till.
Om vi inte gör någonting så kommer i princip hela Sveriges skogsyta så småningom bestå av ung skog. För som det ser ut just nu avverkas skogen i allt snabbare takt och därmed tas träden också i allt yngre ålder. Resultatet av detta är att vi får snabbvuxet trä med låg densitet, vilket innebär sämre kvalitet och hållfasthet. Man skulle kunna jämföra det med en kycklingfilé som man sprutar in vatten i för att få mer massa innan man säljer den. Man säljer luft helt enkelt. Jag har tidigare pratat om vikten av god virkeskvalitet, du kan läsa mer om det här. Som jag tidigare nämnde märks det tydligt att virkeskvaliteten är undermålig när man står i bygghandeln. Man måste sortera för hand om man ska få med sig någonting bra. Och beställer man hela paket direkt ut till byggarbetsplatsen så är det inte ovanligt att man behöver sortera bort 20-30 % av virket för att det är av så dålig kvalitet.
Utöver det som illustreras i dokumentärserien så har vi också kunna läsa ett flertal artiklar den senaste tiden om hur Sverige kritiseras internationellt för att ständigt leta kryphål i EU-lagstiftningen vad gäller vår miljöpolitik, bland annat för hur vi bedriver vårt skogsbruk.
Vi har starka lobbyingkrafter i Sverige som försöker påverka politiker att skydda industrins intressen. Svenska staten tjänar mycket pengar på den rådande kalavverkningsmetoden, så man anser troligen att det finns en stor risk i att ställa om till någon av de avverkningsmetoder som man istället nu rekommenderar, det vill säga hyggesfritt skogsbruk. Detta trots att forskning visar att det kan finnas goda möjligheter till både ökad biologisk mångfald och ekonomisk avkastning. Hyggesfritt är ett samlingsnamn för flera olika avverkningsmetoder, så som plockhuggning, luckhuggning och skärmställning, som alla har som syfte att inte lämna stora ytor utan träd vid en avverkning. Kalavverkning som Sverige sysslar med idag, anser jag är en slakt på ekosystemet och den generella hänsyn som lämnas är långt ifrån tillräcklig. Den innebär att man lämnar enstaka träd som ska fungera som en form av generationsskikt i monokulturen, men det är fullkomligt dött runtomkring och det tar lång tid för naturen att återhämta sig. Många hävdar även att den senaste tidens ökade problem med granbarkborren beror på att vi bedriver monokulturellt skogsbruk, utöver att vi därtill också har ett förändrat klimat med varmare temperaturer som gör att insekten trivs.
Det enda positiva i den här soppan är att informationen kommer ut till allmänheten. Många miljöorganisationer har under lång tid arbetat hårt för att skapa de lagförändringar som jag nu hoppas ska göra skillnad på riktigt. Och det är tack vare de nya lagarna som det nu mer eller mindre blir oundvikligt för företag både i Sverige och i övriga EU att anpassa sig. Både säsong ett och två av Slaget om skogen ligger just nu uppe på Svtplay.se. Jag rekommenderar dig att titta på den, om du inte redan gjort det. Med mer upplysning kanske vi kan skapa opinion och förändring inom det svenska skogsbruket.
