Tilläggsisolera timmerhus - är det värt det?

I dessa bistra tider är det många som funderar på sin energiförbrukning och hur man kan påverka den i en positiv riktning. Många som bor i hus tänker säkert på isoleringen. Är det verkligen tillräckligt isolerat? Är svaret nej på den frågan, kan det kännas som en god idé att tilläggsisolera. Men är det alltid möjligt om man bor i ett timmerhus? Hur ska man i sådana fall gå tillväga? Och hur stor skillnad gör det egentligen? 

När timmerhusen var den primära bostadstypen förr i världen levde man med en lägre standard än idag. Man var van vid att vara ute om dagarna och kroppsarbeta, med odlingar, djur och skogsbruk. Eller så var man kanske på ett förvärvsarbete i tillverkningsindustrin, som utfördes utomhus eller i oisolerade lokaler. Så kom man hem, efter en lång dags arbete, åt mat och lade sig att sova. Man satt definitivt inte still vid en dator hela dagarna och blev nedkyld. Man hade istället fullt upp med hushållets alla praktiska sysslor, som nästan alltid innebar fysiskt arbete, som höll kroppen varm. Timmerhusen var inte tilläggsisolerade, men hölls varma genom att man eldade i murstocken flera gånger om dygnet, vilket värmde upp stommen.  

Idag är det desto färre som primärt eldar för att värma upp huset. Vi förlitar oss i större utsträckning av eldrivna värmekällor och myseldar kanske lite i braskaminen på helgen, om det ens finns någon murstock över huvud taget i huset. Vill man då minska sin elförbrukning kanske tilläggsisolering låter lockande. Men då finns det några saker att tänka på.

Behöver jag ens isolera mitt timmerhus?

Det första man bör fråga sig är om timmerhuset behöver isoleras över huvud taget. Och svaret på det är såklart att det beror på. Till exempel beror det på om det är ett hus man bor i året om, eller om det är ett fritidshus som står kallt större delen av året. Det beror också på hur stort det är, och om det står på en skuggig plats, eller är utsatt för mycket vind som viner kring knutarna.

Till att börja med kan man säga att ju större huset är, desto viktigare är det att det har tjocka och robusta väggar. Om det har tunnare väggar innebär det att timret kyls av snabbare. Ett mindre hus behöver normalt inte ha lika tjocka väggar, eftersom det går snabbare att värma upp. Viktigast är dock att bjälklaget, det vill säga golv och tak är bra isolerat. För det är faktiskt där den mesta av energiförlusten sker.

Prioritera god isolering i bjälklaget

Värmen stiger uppåt och har du då god isolering i taket så kommer värmen stanna kvar i huset under en längre tid. Traditionellt har man aldrig isolerat yttertaket. Istället har man haft en kallvind, eventuellt med ett ouppvärmt rum i mitten som använts som sovrum för drängen eller pigan. Man hade alltså inte en inredd vindsvåning förr, något som man numera ofta kan se i dagens timmerhus.

Med ett isolerat vindbjälklag lägger man alltså isolering ovanpå vindens golv i ett tjockt lager. Hyvelspån och kutterspån, torv och mossa var vanligt förr, men man valde även isolering utifrån de resurser som fanns i området där huset byggdes. Hus vid kusten kunde till exempel isoleras med tång. I golvbjälklaget hade man ofta mullbänkar, det vill säga att man inte hade någon krypgrund, utan en låg grund som var fylld med exempelvis sand, där bjälklaget låg direkt i fyllningen. På det viset kunde huset få sin isolerande effekt underifrån, av själva marken det stod på. Detta kunde visserligen medföra ett kallare golv, men hölls huset varmt via eldning i murstocken, så hölls även grunden varm och torr.

Har du ett isolerat vindbjälklag och kallvind kan du med andra ord se över isoleringen där. Behöver du kanske fylla på kutterspån om de som redan finns där säckat ihop, eller ska du kanske byta till ett bättre isoleringsmaterial? En lös isolering i bjälklaget är enklast att hantera. Det finns företag som är specialiserade på isolering, som med hjälp av en stor slang kan spruta in lös isolering direkt in i alla fack i bjälklaget. Golven är tyvärr svårare att åtgärda, eftersom man då måste riva upp det, om man inte kan jobba underifrån. Ibland går det inte ens att isolera mer, eftersom man då kanske måste gräva ur grunden. Takbjälklaget är trots allt ändå viktigast, eftersom värmen stiger uppåt.

Kutterspån i vindbjälklaget är en beprövad isoleringsmetod.

Väggisolering i timmerhus

Om bjälklagets isolering är bra, kan du istället se över timmerväggarna. Här bör du i första hand ta reda på hur tjocka väggar huset har. Jag anser att fem tum, det vill säga 12,5 cm tjockt timmer är en ganska tunn vägg med dagens mått mätt, även om det är det vanligaste i de äldre husen i Göteborgstrakten där vi är verksamma. Åker man längre norrut är standard istället sex tum, det vill säga 15 cm tjocka väggar, eller tjockare. Sex tum är också det jag normalt använder i mitt arbete, om vi inte anpassar efter husets befintliga tjocklek. För fritidshus så duger fem- och sextumstimmer ändå gott.  

Om man ska följa de krav som finns kring isolering i hus byggda med moderna metoder, det vill säga icke-diffusionsöppna hus, isolerade med syntetisk lösullsisolering, ska väggen vara mellan 200-350 mm tjocka. Översätter man detta till ett timmerhus så skulle väggen behöva vara upp till ca 500 mm, det vill säga en halvmeter tjock. Det är orealistiskt, eftersom ett sådant tjockt material sällan går att få tag på i Sverige i större mängder. Dessutom tar man inte med i beräkningen timrets fantastiska värmeinlagrande egenskaper, som man såklart borde göra. Det är ett problem när man värderar ett timmerhus energieffektivitet i relation till ett hus med lösisolering. Sådan isolering lagrar nämligen inte värme i sig, utan håller bara varmluften stilla och kapslas in i tätskikt så den inte kan blåsa bort. Timmerhuset å andra sidan har massiva timmerväggar som kan lagra värmen som ett batteri, där värmen sedan strålar in i huset under en längre tid. Man får på så vis en upplagring eller tröghet i systemet. Och ju mer massa, desto mer värmeinlagring.

Betyder då detta att man bör tilläggsisolera huset, om det har tunnare väggar? Kanske, i alla fall om det är ett hus man bor i året om. Dock ska man vara medveten om att det är ett stort och kostsamt projekt, som kanske inte betalar av sig förrän efter många år, om ens över huvud taget, om man nu tänker sig att det ska sänka energikostnaderna. Med tjockare väggar måste till exempel fönstren flyttas ut och takutsprång förlängas. Enligt mig är det därför ett projekt man endast bör göra om man ändå ska byta fasad och/eller fönster. 

Det är inte nödvändigtvis alltid bättre med tjockare isolering

I modern byggteknik pratar man ofta om konceptet ”passivhus”, vilket innebär att väggarna är så pass tjocka och täta att man inte ska behöva ha någon värmekälla som värmer upp huset. Det ska alltså räcka med den mänskliga aktiviteten samt den värmeenergi som alstras från hushållsapparater, matlagning och instrålande sol. På detta sätt ska husen därmed bli mycket energieffektiva. Det har dock uppstått problem med dessa hus, eftersom väggarna är så tjocka att den så kallade ”kondensationspunkten” hamnar inuti isoleringen, långt inne i väggen och medför att den varma luften fäller ut sin fukt inne i konstruktionen där den fastnar. Det är inte bra. Det man istället vill åt är att kondensationspunkten ska hamna så nära fasaden som möjligt, så att fukten kan dunsta bort. För husets hälsa kan det till och med vara bättre med tunnare väggar där fukten mer garanterat trycks ut, även om det innebär mer uppvärmning. Det finns dock alltid ett optimalt utförande, som beräknas utifrån vilka material som används, där uppvärmningen är i balans med väggarnas tjocklek. För detta bör du kontakta en ingenjör om du vill ha en exakt uträkning av just ditt hus. Det här gäller förstås även för tilläggsisolerade timmerhus.

Vikten av rätt typ av isolering

Som jag tidigare nämnt är det viktigt att ett timmerhus har diffusionsöppna väggar. Det innebär att alla material som sitter på väggarna ska kunna torka ut, för att minska risken för fuktproblem. Bygger man in timret bakom tätskikt, det vill säga plast, kommer inte fukten ut och det blir förr eller senare röta i trämaterialet. Jag har många gånger sett hus där man någon gång satt en plastduk på timmerstommen för att kunna isolera med glasfiber, där trämaterialet är totalt komposterat där bakom och kan rivas bort med bara händerna. Sådant vill man gärna undvika.  

Den här typen av tilläggsisoleringar gjordes ofta från 60-talet och framåt, under samma era som man primärt började använda glasfiberisolering i nybyggen av moderna hus. Har du därför ett timmerhus som renoverats någon gång under dessa år, kanske det kan vara en god idé att öppna upp någon av väggarna och se efter så att inte det sitter någon sådan isolering där. I sådana fall kan även det vara ett bra tillfälle att byta ut och samtidigt tilläggsisolera huset. Har du tur har det inte hunnit bli några skador ännu.   

När gullfiberisoleringen är bortplockad bör man istället isolera med ett naturligt isoleringsmaterial. Det finns ett flertal olika att välja mellan, där de flesta har samma typ av fukthållande och fuktgenomsläppande egenskaper. De torkar alltså ut samtidigt som trämaterialet torkar ut. Vi arbetar främst med linisolering, som består av linfiber som processats och pressats till isoleringsskivor. I ett av våra tidigare blogginlägg kan du läsa om ett projekt där vi använde just linisolering som isoleringsmaterial. Du hittar det här.
Träfiberskivor är ett annat alternativ, som består av restprodukter från skogsindustrin i form av trämassa som pressats ihop i kakor. Dessa finns med eller utan spånt, för enklare hantering vid uppsättning.

Träfiberskivor på en timmerstomme.

Cellulosaisolering är ytterligare ett alternativ, som också är ett träfibermaterial, men som är tillverkat av återbrukat papper. Detta kommer liksom sågspån ofta i lös form och kan sprutas in med slang, men liksom sågspån kan materialet säcka ihop med tiden och det kan då bli luftfickor i väggarna. Cellulosaisolering passar därmed bättre i bjälklagen, precis som sågspån, eller kutterspån som det också kallas. Cellulosaisolering finns även som skivor. Slutligen kan man även isolera med hampamaterial. Hampa har använts för alla möjliga ändamål under tusentals år, exempelvis till kläder och rep. Hampaisolering används kanske främst i golvbjälklagen, eftersom det är känt för att hålla gnagare borta. Värt att veta är att alla isoleringsskivor som säljs i Sverige är brandtestade, vilket innebär att om de inte i sig själv uppfyller kraven för hur lång tid de ska tåla brand, så tillsätter man flamskyddsämnen. Det är såklart inte trevligt om man vill ha ett så giftfritt hus som möjligt, men det är i princip oundvikligt.

Gullfiberisolering mot timmerstommen. Gör om, gör rätt.

Isolera på rätt sida om timmerstommen

Inte heller med naturliga isoleringsmaterial ska man isolera på insidan om timmerstommen, eftersom man vill hålla timret så varmt som möjligt. Med ett isoleringsskikt på insidan av timmerstommen så blir inlagringseffekten av värmen mindre, eller uteblir helt och hållet. Därför bör man enligt mig inte ens ha installationsskikt på timmerväggen, även om vissa sakkunniga timmermän tolererar installationsskikt på 45 mm, trots att det inte är optimalt för värmeinlagringen. Om man inte vill ha synligt timmer invändigt i huset bör man istället överväga tunna skivor eller träpanel på insidan av huset, som till exempel en fin pärlspont, för att få så effektiv värmeinlagring som möjligt i huset.

Att hitta invändig tilläggsisolering i timmerhus är inte ovanligt. Det kan ju verka smidigt att göra det på just det sättet, för att slippa ta bort fasaden och flytta på fönstren. Men detta bör alltså undvikas så långt som möjligt.

Nackdelarna med synligt timmer

Många som drömmer om ett timmerhus vill att timret ska synas utifrån och kanske påminna om en mysig fjällstuga. Och många modernare timmerhus har därför isolerats på insidan av timmerstommen för att få en så bra energihushållning som möjligt. Men har man byggt ett sådant hus har man enligt mig gjort bort sig. Det är illa nog att du har ett hus med invändig isolering och en fasad utanpå timret och därmed får en kall timmerstomme, men det är ännu värre om du dessutom inte har något skydd på utsidan. Då kommer regn och fukt trycka in i alla långdrag och sprickor i timret, samtidigt som den inte värms upp och torkar ur inifrån, på grund av den invändiga isoleringen som stoppar värmen att komma ut. Ett sådant hus avråder jag starkt från att bygga eller köpa. Vill man ha synligt timmer utåt, får man istället ha synligt timmer även invändigt och därmed tolerera mer förbrukning för uppvärmningen. Står huset vid kusten så är det dock en ännu sämre idé med synligt timmer, på grund av all fukt som blåser in från havet. Det är egentligen mer optimalt norrut, där man har torra, kalla vintrar som det fungerar bra med synlig timmerstomme.    

Går man tillbaka i tiden hade man hus med synligt timmer för att man inte hade möjlighet att sätta panel på det. Det fanns helt enkelt inga brädor att tillgå, om man inte med hårt arbete klöv upp plank för hand. När kransågen senare dök upp kunde man börja såga upp timret med en lång tvåmanssåg, där den ena hantverkaren stod på stocken och den andra under den, och jobbade sig igenom materialet genom att dra sågen upp och ner. Även denna metod var mycket tung och kostsam, så det var först när maskinsågarna introducerades runt 1840-talet som det började bli vanligare att sätta panel på husen. Man började då sätta brädor på ytterknutarna, eftersom det oftast var där fukten drog in. Dessa så kallade ”knutlådor” kan du fortfarande se på hus runt om i Sverige.  

Synligt timmer är vackert, men passar bäst i norra delarna av Sverige där vintrarna är torrare.

Så, ska du tilläggsisolera ditt hus eller inte?

Det beslutet kan bara du ta. Men tänk igenom det noggrant innan du påbörjar arbetet, så att du inte tar dig vatten över huvudet. Att tilläggsisolera huset kan visserligen öka dess värde på marknaden, men du bör också kunna räkna hem det ekonomiskt under tiden du bor i huset.

Mina sex bästa tips för dig som funderar på att tilläggsisolera ditt timmerhus 

- Börja med att undersöka hur isoleringen ser ut i bjälklaget. Fyll på i vindbjälklaget med mer kutterspån eller annan isolering om det sjunkit ihop.

- Ta reda på hur tjocka väggar du har och hur stor andel av dessa väggar som består av isoleringsmaterial. Om du inte vet vilken typ av isolering som sitter i väggarna, öppna upp i något hörn någonstans för att säkerställa att det inte sitter ett skadligt isoleringsmaterial mot timret.

- Om du vill tilläggsisolera, gör det gärna i samband med att du ändå byter fönster eller panel, för att slippa onödiga, kostsamma ingrepp.

- Ta kontakt med en ingenjör som kan räkna på hur tjock isolering just ditt hus bör ha. Konsultera även en expert för att ta reda på vilken typ av isolering som blir bäst för ditt hus och se till att den görs på ett fackmannamässigt sätt.

- Kom ihåg att om du bor i en kulturmärkt byggnad så får du kanske inte tilläggsisolera huset, eller ändra väggarnas tjocklek. Se då över om det finns andra metoder.    

- Om du bestämmer dig för att avvakta med att tilläggsisolera, fundera på om du kanske istället ska se över din värmeförbrukning. Kan du byta till något annat värmesystem? Upplevelsen av ett kallt golv kan minska genom att lägga på mattor. En annan billig och effektiv lösning som inte bör underskattas, är en skön ulltröja och ett par varma fårskinnstofflor. 

Skandal att vi inte lyckats skydda mer av gammelskogen

Höstens nya dokumentärserie ”Slaget om skogen fortsätter” är en uppföljning på den uppmärksammade SVT-produktionen som avslöjade en rad oegentligheter inom det svenska skogsbruket för strax över ett år sedan. Det var nog få personer som då visste hur illa det var. Men det är klart, kan man förvänta sig att människor som lever långt ifrån de stora skogarna, utan koppling till en av Sveriges viktigaste näringar och exportvara, ska kunna se skillnad på en gammelskog och en granplantage? För skog har vi ju. Frågan är bara, vad är det för skog egentligen?   

Jag vill inleda denna text med att säga att jag inte är en expert på området skogsbruk. Men som hantverkare och timmerman arbetar jag med trä hela dagarna och ser därför hur det nuvarande systemet påverkar urvalet av det material jag köper in till mina projekt. Det är många gånger anmärkningsvärt dålig kvalitet numera. Och när man i bygghandeln hittar material med bra virkeskvalitet så blir glädjen kortlivad. Vart kommer det här fina trädet ifrån? Är det en av våra sista gammelskogar jag ska använda till en timmerlagning nu? Där och då är det enkelt att känna sig kluven. För å ena sidan är ju långsamväxande virke från norra Sverige, så som norrländsk gran, precis det man önskar att bygga in i ett hus som vi vill ska stå länge. Men å andra sidan bidrar jag troligen till att öka efterfrågan på just det här fina virket, genom att köpa det. Vilket i sin tur ökar trycket på att hugga den gamla skogen som vi nu har så lite kvar av. Det tycker jag känns sorgligt och jobbigt. Men jag vill ju heller inte bygga in ett dåligt material i det hus jag arbetar på. Det är ett dilemma.

Det kommer dröja hundra år innan de träd vi planterar idag kommer att ha en chans att stå där lika resliga, kraftiga och fina som de som vi allra helst vill använda i produktion i dagens byggande. Det är en svindlande tanke. Då är många av oss redan borta och en ny generation står på tur för att bygga ny altan eller sommarstuga. Det tar alltså hundra år innan cirkeln är sluten, att man har lyckats återskapa de skyddsvärda naturskogarna. Har de mot förmodan lyckats stå kvar så länge är det troligen många som står på kö för att hugga ner träden även då.

Det kommer att krävas flera generationer av regleringar och åtstramningar för att styra marknaden i en mer hållbar riktning. Miljöorganisationerna hävdar att man behöver skydda mellan 30-50% av de svenska skogarna om vi ska lyckas uppnå någon form av hållbarhet, både vad gäller de påstådda klimatmålen, men även målen kring biologisk mångfald. För tjugo år sedan bestod tio procent av den skogsyta vi har i Sverige av gammelskog. Idag ligger vi på fem procent. Det är ärligt talat en skandal. Att vi inte lyckats skydda mer är under all kritik och visar tydligt hur kortsiktiga vi är i vår svenska skogsbrukspolitik. 

Skulle vi försöka vända utvecklingen här och nu har vi en stor utmaning framför oss. Vi måste avsätta landyta, kanske 20-30 % av den vi idag använder inom skogsbruket. Kanske till och med 50 %, om man ska nå de mål som forskarna anser vara nödvändiga. Men vem kan tänka sig att offra sin skog för miljöns skull? Många privatpersoner ser trots allt sin skog som en försäkring inför ålderns höst, eller som ett arv för barn och barnbarn, för att trygga deras ekonomiska framtid. När man sedan är i behov av sitt kapital så avverkar man skogen helt enkelt. Det hade blivit politiskt kaos om man hade börjat tvinga av vanligt folk deras tillgångar. Så det enda rimliga är förstås att det är statens skog som behöver lämnas ifred och växa sig gammal. Men skulle vi driva igenom en sådan reform kanske vi bara skulle kunna bruka mellan 50-70 % av våra skogar. Går det verkligen att minska vår produktion så mycket?

Svaret är troligen nej, med tanke på hur vi använder träråvara idag. Då krävs en ännu större omställning.

För trots att vi borde använda mindre mängd trä, i och med de forskningsresultat som vi nu ser, så går trenden i motsatt riktning. Trä är en av Sveriges viktigaste exportvara, vilket används såväl i världens bostadsbyggande som till en mängd andra varor som finns på marknaden. Man pratar till exempel om biodiesel, som är ett fossilfritt bränsle tillverkat bland annat av tallolja. Och det låter ju bra att vi vill fasa ut fossila bränslen, men det säger ju sig självt att vi inte kan använda den värdefulla skogen till ännu fler syften. Den räcker helt enkelt inte till.

Om vi inte gör någonting så kommer i princip hela Sveriges skogsyta så småningom bestå av ung skog. För som det ser ut just nu avverkas skogen i allt snabbare takt och därmed tas träden också i allt yngre ålder. Resultatet av detta är att vi får snabbvuxet trä med låg densitet, vilket innebär sämre kvalitet och hållfasthet. Man skulle kunna jämföra det med en kycklingfilé som man sprutar in vatten i för att få mer massa innan man säljer den. Man säljer luft helt enkelt. Jag har tidigare pratat om vikten av god virkeskvalitet, du kan läsa mer om det här. Som jag tidigare nämnde märks det tydligt att virkeskvaliteten är undermålig när man står i bygghandeln. Man måste sortera för hand om man ska få med sig någonting bra. Och beställer man hela paket direkt ut till byggarbetsplatsen så är det inte ovanligt att man behöver sortera bort 20-30 % av virket för att det är av så dålig kvalitet.

Utöver det som illustreras i dokumentärserien så har vi också kunna läsa ett flertal artiklar den senaste tiden om hur Sverige kritiseras internationellt för att ständigt leta kryphål i EU-lagstiftningen vad gäller vår miljöpolitik, bland annat för hur vi bedriver vårt skogsbruk. 

Vi har starka lobbyingkrafter i Sverige som försöker påverka politiker att skydda industrins intressen. Svenska staten tjänar mycket pengar på den rådande kalavverkningsmetoden, så man anser troligen att det finns en stor risk i att ställa om till någon av de avverkningsmetoder som man istället nu rekommenderar, det vill säga hyggesfritt skogsbruk. Detta trots att forskning visar att det kan finnas goda möjligheter till både ökad biologisk mångfald och ekonomisk avkastning. Hyggesfritt är ett samlingsnamn för flera olika avverkningsmetoder, så som plockhuggning, luckhuggning och skärmställning, som alla har som syfte att inte lämna stora ytor utan träd vid en avverkning. Kalavverkning som Sverige sysslar med idag, anser jag är en slakt på ekosystemet och den generella hänsyn som lämnas är långt ifrån tillräcklig. Den innebär att man lämnar enstaka träd som ska fungera som en form av generationsskikt i monokulturen, men det är fullkomligt dött runtomkring och det tar lång tid för naturen att återhämta sig. Många hävdar även att den senaste tidens ökade problem med granbarkborren beror på att vi bedriver monokulturellt skogsbruk, utöver att vi därtill också har ett förändrat klimat med varmare temperaturer som gör att insekten trivs.   

Det enda positiva i den här soppan är att informationen kommer ut till allmänheten. Många miljöorganisationer har under lång tid arbetat hårt för att skapa de lagförändringar som jag nu hoppas ska göra skillnad på riktigt. Och det är tack vare de nya lagarna som det nu mer eller mindre blir oundvikligt för företag både i Sverige och i övriga EU att anpassa sig. Både säsong ett och två av Slaget om skogen ligger just nu uppe på Svtplay.se. Jag rekommenderar dig att titta på den, om du inte redan gjort det. Med mer upplysning kanske vi kan skapa opinion och förändring inom det svenska skogsbruket.

Vikten av att välja rätt virke

Förr i tiden var det generellt sett byggnadsmaterialet som kostade medan arbetskraften var billig. Idag är det tvärtom. Trots det blir materialkostnaderna ofta stora vid en renovering eller en nybyggnation. Men att för den sakens skull välja ett billigare virke är inte att rekommendera, eftersom det påverkar livslängden på huset negativt. För ett otränat öga kan det vara svårt att avgöra vad som är ett bra respektive dåligt material. Kanske är det dessutom viktigare än någonsin att välja rätt, eftersom det virke du hittar i bygghandeln numera är av en helt annan kvalitet än det som användes förr. I det här inlägget ska jag förklara hur jag resonerar när jag väljer ut det material vi arbetar med.  

Olika träslag

Olika träslag har olika egenskaper och för oss som bor i Sverige är det en handfull varianter vi primärt arbetar med. Fura, det vill säga tall, är ett av dem. Gran är ett annat, som man dessutom skulle kunna säga är det vanligaste konstruktionsvirket och det du oftast hittar i bygghandeln. Det är viktigt att känna till vilket material man arbetar med, eftersom träslagen har olika egenskaper. Gran är ett starkare och mer hållfast material som till exempel passar bra som stolpar. Fura å andra sidan är mer rötbeständigt, eftersom den innehåller en högre andel hartsämnen och oljor i sig. En syllstock som utsätts för mycket fukt bör därför vara av just fura om vi vill att husgrunden ska stå länge. Och det vill vi ju.

Ett annat material man historiskt använt sig av är ek, som är både rötbeständigt och starkt. Problemet med ek är att det är dyrt och dessutom hårt att arbeta i och man får därför slipa sina eggverktyg oftare, eftersom det sliter på metallen. Lärk är ytterligare ett alternativ som liksom furan är ett oljerikt träd som kan passa i de mest fuktutsatta delarna av huset, som stommen eller under ett fönster.

Frodigt eller tätvuxet virke

Vid en virkesbedömning är det några olika egenskaper på materialet som avgör om de är lämpliga att använda eller inte. Man tittar på hållfastheten, beständigheten och formstabiliteten. Hur tätvuxen en stock är, det vill säga hur tätt årsringarna sitter, är därför ett bra riktmärke att använda sig av. Tätvuxet virke har högre densitet och väger därför mer. Om du till exempel har två lika stora stockar framför dig där den ena har glesa årsringar och den andra täta och du lyfter dessa samtidigt, så kommer du märka att den tätvuxna är betydligt tyngre än den andra.  Den med glesa årsringar innehåller mer luft, det vill säga mindre massa per volym. Frodigt material, som det också kallas, går sönder lättare, flisar mer vid bearbetning och är allmänt svårare att arbeta med.  Om virket har en kärna vill man därtill att den ska vara så stor som möjligt, eftersom det är i den som hartsämnena finns som impregnerar och skyddar materialet. En sådan kärna hittar du till exempel inte i granen. 

Anledningen till att en stock har glesa eller täta årsringar har att göra med hur snabbt trädet har vuxit. Det beror bland annat på hur näringsrik marken är. Idag odlar man ganska mycket träd på gammal ängsmark, som tidigare använts för bete och odling. På sådana platser är marken mycket näringsrik, vilket gör att träden växer snabbt, som om de matats med anabola steroider. Det blir i mina ögon ett riktigt skräpmaterial som man bör undvika att använda till sitt hus. Tyvärr har den här typen av material blivit allt mer vanlig i bygghandeln, eftersom det är det som finns tillgängligt. Vi blir allt fler och vi bygger allt mer. Trä anses dessutom numera vara ett mer miljövänligt alternativ i alla möjliga sammanhang, vilket gör efterfrågan på virke ännu större. Vi tvingas ta träden i allt yngre ålder och för att då få ut tillräckligt mycket material så måste träden också växa snabbare. Nu är vi därför i ett skört läge där vi nästan uteslutande producerar snabbväxande lågkvalitativt material. Det man helst hade velat är att det skulle finnas så mycket långsamväxande skog och så pass låg efterfrågan att skogen kunde växa i sin egen naturliga takt, så vi kunde plocka ut material i samma rytm som det faktiskt växer. Tyvärr ser jag dystert på framtiden i den här frågan, det går helt enkelt inte ihop. Och hur skulle vi med gott samvete kunna ta material från gammelskogen som vuxit i 120 år, för att bygga våra hus med? Även om det är sådant material vi helst av allt hade velat använda, för husets livslängds skull. Dessa träd bör vi istället skydda, i och med den biologiska mångfalden. Istället bör vi satsa på någon form av mellanting och genom gemensamma krav på god kvalitet påverka marknaden i en positiv riktning.  

Nåväl. Tillbaka till materialets goda respektive dåliga egenskaper. Mängden kvistar i virket är en annan del man tittar på. I den kommersiella virkesproduktionen används datorer som scannar materialet som därefter sorteras och klassas utifrån hur mycket kvist det är på en viss längd och hur stora kvistarna är. Nackdelen med kvist är att de gör materialet mindre hållfast, eftersom kvisten blir en svag punkt i materialet. Om du böjer en bräda med en större kvist mitt på, så kommer den att knäckas precis intill kvisten. Dessutom är det besvärligt att arbeta i ett material med mycket kvist. Man vill därmed att det ska vara så få och så små kvistar som möjligt i virket. Detsamma gäller torrsprickor, som på liknande vis skapar ostabilitet i materialet. Snabbväxande träd med glesa årsringar spricker ofta mer, eftersom det är mindre massa som håller samman det. Men även fint virke spricker mer om det torkar ojämnt och för snabbt.    

Rakvuxna stammar ger mer stabilitet

Ett träd som växer i det fria, utanför de stora plantagen, blir inte alltid helt rakt och lämpar sig därför inte alltid som byggnadsmaterial. Generellt kan man säga att träd som planteras samtidigt och växer upp tillsammans växer rakt uppåt. De tävlar om ljuset och skjuter därför upp i solens riktning, eftersom de samtidigt är omgivna av andra träd som ger ogynnsam skugga. Om trädet står ensamt på en kulle får det kanske sol från alla håll och växer därför även på bredden. Därtill kanske trädet i större utsträckning utsätts för vind, något som också påverkar hur det formas. Vissa träd slår sig som en korkskruv efter torkning. Man säger då att träden är ”solvinda”. Sådana träd passar bättre att hugga upp och slänga i kaminen än att timra med. 

Tar man ner ett träd som står i en slänt kan man också stöta på det som kallas för reaktionsved. Det är träd som blir deformerade på grund av sin ensidiga belastning, som trädet måste kompensera för medan det växer. Reaktionsved är heller inte ett lämpligt material att bygga hus med, eftersom de ofta böjer sig kraftigt efter torkningen.

Insektsangrepp är en annan anledning att välja bort virke, även om det vanligtvis inte är någonting man som köpare behöver oroa sig för, eftersom sådant oftast sorteras bort redan vid sågen. Detsamma gäller för material som skadats vid hanteringen, eller virke som fått en skada under växtperioden: en så kallad lyra. Det innebär att stammen fått ett jack, likt ett sår som fläkts upp på stammen, som sedan fått läka. Lyran syns sedan på som en form av ärrbildning.  

Virkeskvalitet i bygghandeln 

Föga förvånande behöver du betala mer för ett bättre virke. I bygghandeln hittar du olika hållfasthetsklasser, som anger böjhållfastheten i materialet. I Sverige hittar du C14, C18, C24, C30 och C35, där det blir bättre hållfasthet ju högre siffra. Vid inköp måste du vara medveten om vart virket ska användas någonstans. Ska det användas för en bärande konstruktion bör du alltså välja C24 eller högre.

Vi på Carlséns Bygghantverk är noggranna med vilket material vi väljer till våra projekt, eftersom högkvalitativt virke är bättre av flera skäl. Det tar till exempel längre tid innan det bryts ner och går sönder och det är dessutom enklare för hantverkaren att arbeta med, eftersom det är lättare att forma och bearbeta. Men det finns ingen garanti att det material man köpt är bra, bara för att det är klassat som C24. För om man beställer en större leverans med hemtransport, utan att först kunnat kontrollera materialet, kan man ge sig tusan på att man ändå får sortera bort virke. Kanske upp emot 50% om man har otur, eftersom det kan vara för frodvuxet, snedvridet eller skadat från frakten. Det duger helt enkelt inte att arbeta med. Det är därför alltid bäst att sortera själv för hand på plats för att hitta det bästa materialet. I bygghandeln hittar du dessutom sällan virke av högre klass än C24, så vill du ha ett bättre material än så är det bättre att åka till ett mindre sågverk med en annan form av utbud.

Det händer att våra kunder ber oss att använda deras eget material, som kanske redan finns tillgängligt hemma på gården, eller som avverkats från den egna skogen. Det kan såklart kännas fint att återbruka material, eller använda träd som man själv sett växa upp från en liten planta. Problemet är bara att sådant virke inte alltid är av tillräckligt god kvalitet. Och det är tyvärr inte alltid helt lätt för kunden att avgöra. Hamnar man i ett sådant läge får man fundera på om det är värt det. Kanske kan man använda det egna materialet i vissa delar av huset, men köpa material till de mest vitala delarna som kräver mest hållfasthet. Dock ser jag positivt på inställningen att man vill använda närproducerat material i så stor utsträckning som det går. Och jag uppmuntrar dig som går i renoveringstankar att strunta i bygghandelskedjorna och ta en tur till ett mindre sågverk istället, som erbjuder plockhugget virke istället för kalavverkat.

Sju sätt att avgöra om ett äldre hus är värt att köpa

Många drömmer om att bo i ett äldre hus, men känner sig osäkra kring hur man bör resonera inför själva köpet. Är du inte erfaren och vet vad du ska kika efter så kan du lätt uppleva det som om du köper grisen i säcken. För hur förtrollad du än blir av ett äldre hus nötta charm så bör du vara uppmärksam. I många fall gömmer det sig otrevligheter under ytan som kan vara dyra och krångliga att åtgärda. Men genom att vara påläst och förberedd kan du lättare ta genomtänkta beslut och på så vis undvika de största fällorna. Med vår checklista kommer du en bra bit på vägen.

Är det alltid värt att köpa ett äldre hus?

Svaret är nej. Först och främst bör du fundera på vad det är du är ute efter och hur mycket pengar du är villig att lägga. Ju sämre skick huset är i, desto mer får du räkna med att investera i renoveringar. Det har blivit ganska populärt de senaste åren att renovera upp ödehus, men då ska man veta vad man ger sig in på. Är det ett ruckel brukar de flesta rygga tillbaka och det tycker jag är rimligt, eftersom det kräver en massiv arbetsinsats att fixa till ett sådant hus. Då tycker jag man bör lägga sina pengar på någonting annat, om man inte av ideella eller museala skäl kan avsätta orimligt stora summor pengar för att rädda huset. Har det ett värde för allmänheten kanske det finns resurser i form av bidrag eller statliga pengar. Gör det inte det, så låt bli. Ett exempel på när det troligen gått för långt är om taket har rasat ihop. Då har det sannolikt regnat in, vilket oftast innebär spridd röta i huset. Framför allt om det stått så i flera år. Inget bra tecken med andra ord.

Generellt kan man säga att det inte är bra om huset stått utan tillsyn alltför länge. Det kan därför vara bra att fråga säljaren hur mycket de vistats i det, för är det ett sommarhus som stått kallt större delen av året kan det betyda att en långsam nedbrytningsprocess redan satt igång. Och har huset stått fuktigt en längre tid kan insekter av olika slag flyttat in, samt olika slags nedbrytningssvampar som orsakar det vi kallar för röta, när de äter sig igenom virket. Självklart kan ett hus stå tomt under en kort period, men då pratar vi om några år, förutsatt att taket är tätt och fasaden är i gott skick. Därtill beror det på var huset står någonstans, eftersom det kan vara ett helt unikt mikroklimat runt omkring det. Kanske är där normalt sett blåsigt så huset lätt kan torka ur efter en fuktig period. Kanske är där begränsat med skugga så solen hjälper till att värma upp det. Eller så är huset omgivet av höga träd så det aldrig får chansen att torka av solen.

När du väl kliver in i huset kan du använda dina sinnen för att utreda dess status. Här är luktsinnet till stor hjälp. Luktar det fräscht? Eller känner du en doft av jord och mögel? Kanske det till och med luktar svampaktigt? Lukten kan även vara svår att härleda. Många gånger är en skada gömd i väggar, bjälklag och underisolerade tak som kan vara svåra att inspektera utan att bryta upp ytskikten. Och det är ju sällan möjligt innan du köpt huset. Då får man istället göra antaganden, baserat på hur ytskikten ser ut.

en fuktfläck behöver inte alltid betyda problem

Det är lätt att bli besatt av att leta efter fuktfläckar. Men även om det innebär att det stått vatten bakom fläcken, så behöver det inte betyda att det är några problem här och nu. Om det till exempel läckt in vatten via ett hål i taket så kan hålet ha tätats. Då har också fukten troligen torkat ur, så länge det är naturmaterial rakt igenom så att den inte fastnat någonstans. Värre är det förstås om en yta varit fuktig under en längre tid, för då kan det bli skador på stommen. Ofta hittar du fuktskador runt fönstren, vanligen under men ibland även ovanför dem, eller längst med taknocken, i skarvar, eller i ränndalar på taket där det ofta rinner mycket vatten då det regnar.

En annan viktig del att ha koll på är grunden. Och då kan du börja med att titta vad denna är placerad på. Står den på en åker, eller kanske på lera? Helst vill man att grunden står på ett stabilt underlag som en klippa, där det är torrt och där det alltid finns avrinning. I dessa förhållanden är grunden oftast torr och fin och risken för röta blir därför liten. Syllen, det vill säga det virke eller timmer som ligger på husgrunden, kan du också undersöka. Det gör du enklast med en kniv som du petar med längst ner under panelen om syllen är åtkomlig där, för att se om det är mjukt någonstans, vilket kan indikera röta i timret. Men detta är såklart bara ett stickprov och fler skador kan som sagt vara dolda bakom fasaden.

Se även efter om huset står på en betongplatta, eller om grunden fogats eller putsats med betong. Det är tyvärr inte ovanligt med äldre hus där man gjutit en trappa med betong direkt mot timmerstommen. Betong mot trä är en dålig idé, eftersom det ofta är just där röta uppstår. Och detta beror i sin tur på att betong har större kapillärt uppsugande egenskaper jämfört med andra material, som till exempel kalkbruk. Man vill därför att det i sådana fall ska ligga ett kapillärbrytande skikt, så som syllpapp, mellan trämaterialet och betongen. Det kan man åtgärda i efterhand, genom att lyfta huset och lägga in pappen. Men ser du redan på visningen att det är en betonggrund bör du fundera på om det är värt besväret. Har du tur kanske det inte uppstått röta ännu, men risken är i alla fall stor att det blir röta så småningom. Det kan däremot vara svårt för en lekman att avgöra om det äldre husets grund murats med betong eller kalkbruk. Lite slarvigt kan man säga att kalkbruket är mer vitt i nyansen än betong, som går åt det mer mörkare hållet. Kalkbruket är dessutom mer poröst, medan betong är stenhårt. Du kan alltid fråga säljaren om han eller hon vet vad man använt, men bäst är förstås om du själv är påläst och kan avgöra det på egen hand. Ölandskalk AB har bilder du kan kika på för att se skillnaden.

äldre hus och dåliga renoveringar

Under sextio- och sjuttiotalet förändrades byggtekniken och man började använda mer moderna material, där man skapade lufttäta lösningar och fukten färdades genom huset genom mekanisk ventilation. Det hände då alltför ofta att man satte plastskikt på den gamla timmerstommen och isolerade med mineralull, vilket såhär i backspegeln var en mycket dålig lösning, eftersom många av dessa hus visade sig få enorma skador under åren. Det kan därför vara bra att fråga säljaren om huset renoverats någon gång under åren och i sådana fall när och hur. Gjordes renoveringen under sextio- och sjuttiotalet ska du bli misstänksam – risken finns därmed att den inte gjorts på ett korrekt sätt. Detsamma gäller om det finns ett badrum i huset, placerat innanför timmerstommen. Förr i tiden hade man inget badrum, det dök upp först under mitten av 1900-talet i Sverige. Innan dess var det utedass och potta som gällde, och hygienen sköttes med hjälp av en kanna vatten och ett tvättfat. När väl badrummen gjorde intåg i våra hem placerade man dem ofta i en reglad utbyggnad, utanpå den äldre timmerstommen. I ett äldre hus vill du helst inte ha ett våtrum innanför den, eftersom man riskerar att få fuktproblematik i stommen om det blir läckage någonstans.

Ytterligare en del du kan kika på är fasaden. Vad har man valt för färg? Är det en tät plastfärg kan det innebära att du måste skrapa av alltihop och måla om. Plastfärg andas inte och det kan lätt fastna vatten bakom den, vilket kan skapa röta på panelen under den och i förlängningen leta sig in även i övriga delar av huset. Men att skrapa av så pass mycket färg är ett tidskrävande arbete, så frågan du bör ställa dig själv är därför: ”Är det värt det?” Om fasadvirket tjockt och fint, så som det var förr i världen, så kan det vara värt besväret. Är virket av sämre kvalitet kan det istället vara värt att byta ut hela fasaden.

Har du väl bestämt dig för att slå till och köpa ditt drömhus finns det ytterligare en sak att tänka på. Besiktningsprotokollet. Du bör alltid göra en ytterligare besiktning av huset innan köp och för denna uppgift anlitar du en oberoende besiktningsman, som inte har någon koppling till vare sig mäklaren eller säljaren. Det kostar en slant, men det kan det vara värt med tanke på att ett husköp troligen är ditt livs största investering. Känns allt bra även efter detta, så kör på!

använd dig av vår checklista inför visningen

• Hur ser taket ut? Är det helt eller läcker det in någonstans?

• Hur har säljaren använt sitt äldre hus? Fråga!

• Hur luktar huset?

• Finns där några fuktfläckar och i så fall var någonstans? Är de torra?

• Hur ser grunden ut och vad är den tillverkad av? Är syllen hel och fin överallt?

• Hur ser fasaden ut? Vad har man målat med för färg?

• Anlita en oberoende besiktningsman för en andra besiktning

Varför ska du välja ett timmerhus?

Utvecklingen är i ständig rörelse. Vi bygger snabbare datorer, mer bränslesnåla bilar och hittar nya, billigare sätt att producera vår mat. Detsamma gäller förstås hur vi väljer att bygga våra bostäder, vi tar fram nya material, produkter och verktyg och utvecklar våra tillvägagångssätt. Varför skulle vi då frivilligt välja att bo i ett äldre hus, tillverkat för en helt annan tid, då man hade helt andra förutsättningar? Varför bygga eller köpa ett timmerhus när det finns moderna alternativ, anpassade efter den nutida människans krav på bekvämlighet?

Vi kan faktiskt börja från allra första början.

Timmerhuset började dyka upp i Sverige runt 1000-talet, efter att man under lång tid bott i stolphus, så som de vikingatida långhusen. Det var en typ av stolpverkskonstruktion som kan liknas vid dagens moderna lösvirkeshus som byggs med stående reglar, fast stolphusen hade stående timmer. Att konstruera bostäder med hjälp av timring har därmed varit en del av vår byggnadskultur mycket länge. Sveriges äldsta fortfarande stående timmerhus är faktiskt daterat så långt tillbaka som till 1200-talet, men det finns ännu äldre fynd i övriga Europa och Ryssland. 

Under åren som gick tog timringstraditionen över allt mer, med liggtimring som norm och man kunde se en utveckling av knutarnas utformning: från enkla rännknutar till enkelhaksknuten, även kallad siljansknuten eller dalaknuten. Under mitten av 1800-talet började man gå över till laxknuten som standard, framför allt i de södra delarna av Sverige. Detta gjorde man eftersom det blev allt mer vanligt att sätta panel på husen. 

Laxknuten

Enkelhaksknuten

Så såg det sedan ut i landet, fram till dess att timmerhuset som standardkonstruktion försvann någon gång under första delen av 1900-talet. Man fasade helt enkelt ut det till förmån för en annan byggteknik. En mer modern, industrialiserad och rationaliserad. Det berodde till stor del på sågarnas och det sågade virkets intåg på marknaden. Sågen som handverktyg gjorde entré ganska sent och man använde därför länge yxa och enklare smidesverktyg, så som stämjärn, borrar och hyvlar. Man sågade alltså inte upp de dimensioner man behövde, utan spräckte och högg upp för hand. Ville man därtill få en fin yta på materialet fick man använda hyveln. Det var med andra ord ett hårt arbete, så genom att gå över till plank och lösvirke besparade man sig både tid och möda. I början användes dessa i kombination med tidigare välbeprövade isoleringsmaterial som mossa, torv och sågspån. Fördelen med dessa material var att de andades och hanterade fukt på samma sätt som virket, men med moderna isoleringsmaterial så som glas- och stenull, också kallad mineralull, kunde man få en ännu mer effektiv isoleringsförmåga. Därför var det kanske inte så konstigt att de nya isoleringsmaterialen konkurrerade ut de traditionella under femtiotalet. 

Navaren - en typ av borr som används för att borra dymlingshål för dymlingarna. Ett exempel på ett av de handverktyg som traditionellt används inom timringsarbetet.

Efter en tid av successiv nedtrappning av timringen i Sverige upphörde den till slut helt och hållet och därmed försvann mycket av kunskapen med den generationen ner i graven. Lyckosamt nog uppstod en våg av nytt intresse för det traditionella byggandet under sjuttiotalet och ytterligare en våg nu i vår tid, eftersom man börjat se konsekvenser av det moderna byggandet. Och tittar vi i backspegeln inser man att det kanske inte var så dumt med timmer ändå. Det finns faktiskt flera skäl till detta.   

För det första utgörs en timmervägg av en massiv träkonstruktion som, om den är byggd på rätt sätt, håller tätt och blir varm vid uppvärmning av huset. Det blir alltså en värmeinlagring i det massiva timmermaterialet, som sedan strålar tillbaka inåt i huset. Förr i tiden spenderade man mer tid hemma och eldade i murstocken, vilket gjorde att timmerstommen hölls varm hela tiden, även under de kallaste vinterdagarna. Dessutom fungerade murstocken som frånluftsventil vid uppvärmning, i och med att draget i eldstaden sög ut luft genom skorstenen och höll huset och grunden torr och varm på samma gång. Ventilationen skedde genom undertryck som uppstod från de otätheter som fanns i huset och ingen annan tilluft behövdes. Jämför man då med ett uppreglat, modernt hus så är principen sådan att isoleringsmaterialet ska isolera, det vill säga att luften i isoleringen ska bli varm och kapslas in i materialet. Eftersom det är mer luft i isoleringsmaterialet än i en timmerstomme så blir det moderna huset varmt snabbare. Å andra sidan försvinner också värmen snabbare, eftersom den inte lagras i någonting annat än i luften. Snabbt varmt och snabbt kallt med andra ord. En timmerstomme består av mer massa än ett modernt isoleringsmaterial och kan därför lagra värmen längre även när man slutar tillföra ny värme i huset. Man kan jämföra det moderna isoleringsmaterialet med en tröja som sitter på en varm kropp, där tröjan håller luften mellan tyget och kroppen varm så länge kroppen ger ifrån sig värme. Timmermaterialet å andra sidan är som en sten som värmts upp av solen, som fortsätter att hålla sig varm även när solen har gått ner i horisonten.       

Ett modernt hus släpper heller inte igenom fukten som uppstår vid olika växlingar av luftfuktigheten, som när man duschar, lagar mat eller när flera personer andas i samma rum. Det moderna huset byggs för att bli tätt som en plastpåse, eftersom man både vill bevara varmluften i isoleringen och samtidigt se till att fuktig luft inte smiter in och fastnar där och orsakar problem. Därför är man beroende av fläktar eller annan styrd ventilation som kan reglera luftfuktigheten vid behov. I timmerstommen sker istället luftgenomströmningen naturligt, genom tilluftsventiler och självdrag och fukten kan torka ut via väggarna, även om en murstock med naturligt luftdrag saknas. På så vis får man en mer trivsam inomhusluft. Varför krångla till det?

En annan god anledning att välja ett timmerhus är för att det ur ett livscykel- och samhällsekonomiskt perspektiv är mindre resurskrävande än ett modernt hus. Man behöver inte använda sig av processade material som i förväg sågats eller hyvlats i samma utsträckning, vilket i sig är mer energikrävande och som tyvärr allt för ofta kommer från tvivelaktigt skötta skogsbruk. Istället kan man välja närproducerat virke som härstammar från skogar där man undvikit kalhyggesavverkning, främja skogsägare som sköter skogarna på ett hållbart vis med ekologin i åtanke och samtidigt gynna mindre sågverk. Även bygghandelns högst rankade virke som klassas som C24 är ofta av ganska dålig kvalitet, i traditionella mått mätt, så som snabbväxande gran. Man får ofta sortera bort en stor del av virket i bygghandeln för att hitta det som går att använda och det är inte ovanligt att man får ge upp och fortsätta letandet i en annan butik. I timmerhuset väljer man istället fura, det vill säga tall, även om man historiskt sett också byggt av gran om det var materialet som fanns tillgängligt. Gran är visserligen ett hårdare material än furan, men furan har en fet och mer motståndskraftig kärna vilket gör att den står sig bättre över tid. 

Timmerhuset står dessutom bra mycket längre än ett modernt hus, kanske mer än fyra gånger så länge. Men det kan ju bevisligen stå i upp emot åttahundra år om man bara tar hand om tak, grund och fasad, med tanke på att de äldsta timmerhusen i Sverige stått sedan 1200-talet. På så vis tar man vara på naturens resurser och i längden även sina egna. För även om det kostar mer att bygga ett timmerhus från grunden, eller laga det när en skada uppstår så är det ju värt det, om du inte behöver göra det så ofta.

Så för att summera det hela. Varför ska du välja ett timmerhus?

* Du får ett hus som lagrar värme naturligt i sin massiva trästomme och får ett mer behagligt inomhusklimat, tack vare timmerstommens inneboende luft- och fukthanterande egenskaper. 

* Du får ett hus som är tillverkat på ett mer miljövänligt och hållbart sätt, eftersom det kan stå mycket längre än ett modernt hus. Du kan bo i ett hus tillverkat av naturliga, giftfria material, som i bra mycket större utsträckning är framtagna med mer hållbara avverkningsmetoder och gynnar småskaliga aktörer.

* Du hjälper till att bevara en nordisk byggtradition och det lokala kulturarvet.